Jag har BYTT blogg.

Gå i stället in på

www.linneagrunnesjo.blogspot.com

Ses där!

HEJ

Här har jag inte skrivit på länge nu.

Snart ska jag få anledning till att göra det igen.

Just nu är jag i Hudiksvall. Studenten och Vadstena är förbi. Planerna för hösten riktar sig söderut. Igen.

Tanzania tre månader blir det. Jag reser första september och kommer hem igen 30:e november. jag ska till samma stad, Arusha och jobba på ett boarding home för massajflickor. Om uppgifterna stämmer ska det vara ca 20 flickor mellan 6 och 20 år som bor där nu. En eller flera med funktionshinder. Jag kommer att jobba under ledning av en tysk socialarbetare som kallas Jutta och tillsammans med två andra volontärer. Organisationen som driver internatet kallas "Hilfe für die massai" eller bara HFDM. Tyskt, kristet, jobbar även med sjukvård, kvinnogrupper, mission och driver flera skolor. Bra grejer.

Reseförsäkring fixad, vaccinationer under utredning (ska man ta malariamedicin :S ? Tipsa mig gärna!), visumansökan ligger här bredvid mig och väntar på att få en adress i Tanzania (får enkel mat och enkelt boende för mitt arbete)...

Jo. Men det här blir nog bra.

Fortsätt gärna läs och kommentera gärna när jag är där nere. Kommentarer, mail eller andra livstecken kommer betyda mycket för mig!

Min mailadress: linneagrunnesjo@gmail.com

Mer om stället där jag tror att jag ska jobba: http://www.massai.org/english/education/edu4.htm

Mer om organisationen jag ska jobba i: http://www.massai.org/en_index.htm

Vi hörs.

och jag vill inte hem!

Det här meddelandet ska jag skriva på engelska för jag har lovat Clare att göra det, skäms för att jag inte gjort det ännu!

Yesterday was a nice day. the day before, or I should call it night, had I and some friends here been at the club so I was quite tired when my alarm rang. for how long did I sleep? one hour maybe. anyway, hakuna matata, Its hard to sleep here anyway because of the heat. But I tried to wake up Edna, a girl from Dar es salaam who I live with. I succeded but she seemed a bit tired as well. We found that there was no water in the taps but we're getting used to it now. the water comes and goes...:)
so after that I went to the office. I tried to make some itenaries, answer som emails and so on. but it's very hard to be a travelagent for other people when I haven't been around that much myself. I get questions like "are there Impala deers in Tarangire National Park during November? And how about Rhinos? how far is it from Arusha to Selous?" well, i have no idea, so most of the time I have to ask other people what to write. But anyway, I've learnt a lot and can do much more now than when i came.
Then we had lunch. I always eat lunch at my supervisors house. Good african food. Pilau - rice with a special spice mix. And since Im leaving soon I went earlier from the office to walk in to town to so some shopping. Its not that far, but very hot. I met a lot of people, especially one seller. he likes me, met him the other day. And as usually they starts to welcome me, ask me what Im doing here, tries to teach me some swahili "ey, mambo, rafiki! hakuna matata, how are you?"
Most tourists, as this guy told me, refuses to speak to them or just run away to get rid of them, but they wouldn't have to. People here are very friendly even though they'd do anything to sell their stuff. so this guy gave me actually a quite good price and now when I met him again he gave me a  bracelet just as a gift so that I would remember him, haha, nice guy (he also gave me his e-mail, asked if I had a boyfriend "oh, yes, I miss him so much, he's in Sweden" I said, it's safer that way.)
Then I bought a lot of baskets, so many that when i was walking home several people laughed and said "Mzungu, Unaoza?" (=are you selling them?) People here are very talkative
I didn't go home, but went direct to my frien Winnie, found out that Edna was there to. Winnie and I cooked ugali - a kind of porridge - with vegetables. Then she taught me how to eat it with my hands, difficult but nice taste!
Winnie and some other people was then going to the cinema to see Madagaskar so I went with them. Oh, it was so funny. And I was lucky, got a seat beside a safari guide and since the film was very inspired of Serengeti national park, which is nearby, he could guide me and tell me some extra information. the film was in english but it was fun to be able to understand some names in swahili. there was a good looking hippo in the film, called motomoto (hot hot), but his rival called him mtoto (kid).

I'm leaving on tuesday and it's really to soon. I want to stay...like it very much here. the warmth, the people, the children, the fruit, the town. If can afford I'll definetly come back one day.
Right now I'm at the office and I think this is my last day working. I've answered some e-mails and barbro, my supervisor takes care of some customers at the same time as she's providing some kids with schoolbooks, schoolfees and trying to get rid of a teenager mother with a new born baby who wants to have money. she came before and asked for a job, but since we have so many of these teenage mothers or other people in desperate need of money we couldn't give her any job, so now she wants to have money instead, and refuses to leave if she doesn't get any... Not everything is hakuna matata and take it easy in Africa...and the school fees! actually, there is nothing called a school fee because it's supposed to be free to go to school but you have to have an expansive schooluniform, your own books and other materal - with a special type of paper to cover it (of course you can just by this paper at this special place who has an agreement with someone who gets the money at the school or something. sometimes you even have to pay for getting the paper where it says what you're supposed to buy. But it's also understandable since an averege teacher salary is about £ 80 per month). But you're nearly supposed to pay your part of the school itself as well - a bench and a box for your things for example. And before the term you go there to do the gardening and cleaning and often you're the one who's cooking the school lunch too... being a pupil is tough, indeed. could tell so much more about the schools ive heard of and been to, but no I have to work.

Hope you've had a great new year and chistmas!

miss you loads, see you some day!
Linnea

nu har jag inte skrivit på ett tag.

efter Lushoto vad har hänt?...

hmm. jag minns inte riktigt.

men jag kan berätta om gårdagen.

jag for till kodak och framkallade massa bilder, fick rabatt för att det var så många. tror inte att de brukar få sånna beställningar så ofta. trevligt folk. rekommenderar kodak vid Impala rondellen i Arusha om ni någon gång behöver framkalla bilder :)

Så sedan lät jag Edna ta alla de bilder hon ville ha, tjena vad glad hon blev, sedan gick vi och handlade, kom på att vi skulle köpa pizza och bjuda Prosbar och Vistol så det gjorde vi. Prosbar och Vistol är två pojkar som Barbro tar hand om, bröder. de bor i ett lerhus som är omöjligt att hitta till. På vägen dit lämnade vi foton på våra grannbarn och på den nyfödda babyn och mamman vi hälsat på. Det blev ett glatt slagsmål om bilderna.

När vi kom till Prosbar o Vistol så var det ju en drös med barn och mammor där också och jag med min ovanliga hudfärg blev som vanligt ett intressant objekt. så blev min kamera. så jag får nog gå och framkalla bilderna igen för att lämna till dem. Och vi kände ju knappast att vi kunde sitta där och äta pizza utan att bjuda så de två pizzorna fick helt enkelt räcka till många.

sen gick vi hem, duschade, v'ntade, plockades upp av Efraem och hans tjej Winniefrida, så for vi till Viavia och lyssnade på härlig afrikansk livemusik. fast det var ett riktigt turistställe, kändes nästan som i europa, så jag var tacksam över att sedan få uppleva något mera lokalt då vi drog till en annan club. jag var den vita fläcken i mitten på dansgolvet. Käre värld vad de dansar! jag brukar tänka att alla vissa är så hoppösa på takt och känsla emn här var det sannerligen jag som var nybörjare... det svenska gå i en klunga till dansgolvet när den där schlagerlåten kommer, stå där och hoppa jämfota och sjunga falskt i refrängen fanns inte. alla dansade, så får man byta av varandra för att orka, R&B, reagge, techno, maiahiiiimaiahooooo o afrikanskt. nice!

När jag åkte till Lushoto med Efraem frågade jag vad han tyckte om folk, vad är det för skillnad på turister och tanzanianer?

Tvärsäkert: "No. No difference. People are the same!"

en väldigt klok reflektion. Vet att jag skriver här om allt som är annorlunda, men egentligen så är det inte så annorlunda. Kanske annorlunda förutsättningar, men samma människor. Vi gör liknande val, vi gråter åt samma saker, vi skrattar åt samma saker, vi strävar efter samma saker. Det är lite varmare här än hemma. vägarna är lite dammigare, träden är grönare, bergen är högre, bilarna är äldre, maten är billigare, mangosarna är större (och godare, jag lovar er att jag har aldrig ätit en mango med mangosmak innan) Men människorna är samma.

Efraem (afrikanskt): "It's the same!"

- ett paradis. allvarligt. vilken plats! så vackert!

jo, vi for, hämntade finnar, lämnade dem på Uhuru hostel i  Moshi, for sedan in till centrum för at hitta ett billigare ställe för chauffören och mig. Chauffören hette Efraem och var väldigt trevlig, haha, envisades med att lära mig swahili, bra för mig!

ett billigare ställe hittade vi, långt bättre än stället jag sov på i Dar, mindre än halva priset. har lärt mig nu att man ska följa efter chaufförerna, de känner till det mesta. Dessutom hade de slut på enkelrum så jag fick ett dubbelrum för mig själv för samma pris.

men sov, nä, det gjorde jag inte. Galet varmt var det. som alltid här. Hade en fläkt, med svensk kontakt så jag kunde inte få den att fungera med de tanzanianska eluttagen. Edna kan nått knep med en bläckpenna, ska fråga henne om det...

ja, så när det äntligen började svalna av, sisådär halv fyra, så drog den muslimska bönen igång. En arabisk entonig visa spreds från alltför bra högtalare över hela moshi. Men det är ju fint att uppleva det med :)

så på morgonen konstaterade efraem och jag att vi hade haft samma sömnproblem och proffessionella som vi är var det bara att ta fram sin bästa sida för kunderna.

så vi for. trevliga gäster med den vackraste av svenska accenter; finlandssvenska. De var mycekt oroliga över vart de skulle växla sina pengar, det var söndag och inte så mycket öppet. Efraem lugnade, hakuna matata, det tar ett tag innan turisterna kommer in i lunken här...

ja. och Lushoto, Usambara Mountains, vilken plats! åk dit!

inget för höjdrädda, vägen slingrade sig efter bergsväggarna, men o så vackert! en blandning mellan Lake District och Machu Pichu. Tanzania har verkligen allt.

Så efter att ha lämnat gästerna på Tumaini hostel for jag och Efraem till Irente viewing Point. ja, käre värld, igen, så vackert! Vi fick en lång guidning på swahili av en energisk kille, han visade oss också den perfekta övernattningsplatsen: en koja på bergskanten. verkligen en koja. Gjord av pinnar, lite tygstycken, bananblad med den bästa utsikten i hela afrika. inget myggnät, där rymndes tre sängar som var ungefär 50 x 150 cm stora, jag tror att det bara var en stomme, lite halm och ett tygstycke lagt över.

Jag tyckte att ja, men om man nu är på denna vackra plats så varför inte sova här? och här uppe läre det vara svalare än i Lushoto och vaddå, sovit ute har man ju gjort förr... ja, fast en annan sida i mig förstod att det kanske inte var så bra. utan sovsäck å allt. och efraem sa senare att det måste ju vara livsfarligt, tänk på ormarna! (fick höra senare att det inte alls finns några ormar där uppe, så nästa gång, när jag har sovsäck med, då ska jag helt klart spendera en natt där)

sen for vi till Irente farm. Fick en föreläsning om vad det är och orkar inte upprepa den nu men det var fint och jag ska ta med juice därifrån hem som ni ska få smaka...

Efter att igen ha hittat ett billigare alternativ till boende än det våra gäster valde så åt vi en väldigt sen lunch (kl 17), sedan gick vi på promenad och efraem guidade, alla chaufförer här är utbildade guider och kan i princip allt. det är häftigt, en levande uppsalgsbok för sig själv. Det var mycket eukalyptusträd där. mycket trevligt folk mötte vi också. som alltid i tanzania.

sen gick vi hem för att sova. jag sov bättre än någonsin, det är mycket svalare i Lushoto eftersoma att det ligger på ganska hög höjd. rummen var helt ok för sitt pris (typ 50 kr) jamenar, jag hade till och med dusch (en duschslang från väggen, en golvbrunn bredvid toaletten) och toalett på mitt rum, och en stor säng med myggnät och rena lakan, spegel, bibel - vad mer kan man begära? kanske vatten. det var nämligen slut i hela den delen av Lushoto, men jag fick en stor hink med apelsinsaftfärgat vatten (som den stackars personalen burit på huvudet upp till hotellet). så får man se till att hålla stängt till toaletten då det inte går att spola. annars luktar det illa. sen var det ju stora hål i myggnätet, men vad gör väl det när det inte finns några mygg. däremot en orange geckoödla på min vägg. den var vacker!

kan hända att jag sov så bra för att jag inte sovit alls natten innan.

mat hade de på stället också. gott. som alltid.

så dagen efter gick vi mest upp, köpte äpplen och plommon till barbro (billigare där än i Arusha) och for raka vägen hem.

nu är jag hemma.

jag bävar för att det bara är 8 dagar kvar på min vistelse här.

som vanligt när man är någonstans så blir allt bättre ju längre tid man är där, man lär känna fler, man förstår mer, man gör mer, man kommer in i livet här mer... ja. ni vet.

det är fint.

åk hit.

mors.

jo. det som hände sen var att jag och Edna bjöd Joshua och Barbro på middag. Med endast två kryddor, en bordsugn och två kastruller (lånade en från barbro) är jag ändå ganska nöjd över vad vi lyckades åstakomma. Fast riktig nyårsmat var det kasnke inte. Chapati å afrikansk gryta, pasta o tomatsås. Sedan fick två av oss olika sorters djuptallrikar, en en vanlig tallrik och barbro en lite assiette, stackare. så diska innan efterrätten (glass å frukt) för att ha något att äta på då också. ska nog köpa lite köksutrustning innan jag åker hem...

sedan åkte vi till kyrkan. Barbro hade sagt att det var hög tid för mig att gå på en swahilisk gudstjänst, så det gjorde vi.

stor lokal, design Östanbräcks ridhus fast utan torv, vita å lila sidentyger längst fram, ett kors i mitten, en kör på vardera sida om altaret (med varsin orkester) och massa folk. mycket ungdomar.

Joshua, som är arkitekt, suckade djupt över akustiken (han höll en mindre föreläsning för oss om hur takets vinklar å annat försämrade ljudet), problemet löstes genom att ha på högsta volym så att det skar lätt i örona. Musiken var i full gång när vi kom in, lovsångsband à la afrika. Gudstjänsten började med psalm, tror jag, sedan körsång, kanske lite bön där emellan, sen skulle två kvinnor invigas i församlingen, då och då klappade/visslade/skrek församlingen och jag som inte förstod något aplåderade när de andra gjorde det helt enkelt. Så när vi applåderade för kvinnorna (tänk mål i fotbollsmatch) så hindrade Barbro mig och förklarade att vi inte välkomnar dem, utan buar ut dem. Anledningen till att de skulle invigas i församlingen var att de hade fått barn utom äktenskapet (det var tydligen det vi buade åt), de hade ju varit med i församlingen innan dess. Några pappor till barnen syntes inte till, inte var de deras fel att de gjort nån med barn...aaa. jag blev riktigt arg och jag kan förstå det sinnelag jag kan se hos barbro ibland när hon talar om alla dessa kyrkor... Men tydligen är det olika, i en annan församling var det i stället bara männen som blev utslängde och inslängda i församlingen igen om de gjort en kvinna gravid utanför äktenskapet...

apropå äktenskap så kan man få 15 års fängelse för att ha en relation med någon av samma kön i Tanzania. slå barnen i skolan får man också. Igår så sa de något på TV om förlossningar som slutar illa, Edna informerade att man om man ska föda barn så ska man gå till ett privat sjukhus för att de är mycket bättre, FAST, sa hon - då måste maken vara där. Tog ett tag innan jag fattade varför hon sa det så storögt som att det var tabu. förstod sen att det var det.

Det är väldigt mycket som är annorlunda här.

Väldigt mycket som är lika.

ja, men gudstjänst var det. lite mer kör och bön sedan 4 dop, därefter en lång predikan av en energisk präst. Det ända ordet jag uppfattade var "matunda" (frukt). Barbro förklarade att det handlade om att man skulle fråga sin granne och sig själv vad man burit för frukt i år.

därefter ett drama om aids.

sedan bön, strömavbrott, bön, sång, strömavbrott, aplåder, tjut, bön, nytt år.

tjena, ja, nytt år, det gick inte att missta sig. om föregående applåder varit mål så var det här vinst, och det hela ledde ut i sång å dans, strömavbrott...osv.

sen gick vi.

i bilen var det en sällsynt skön tystnad.

"nå, Linnea, vad tyckte du?"

Edna var så glad den kvällen, hon är en häftig person, hon vet nog inte om det själv. hon var så glad över att få visa mig en swahilisk kyrka, hon förstår ju inte så mycket engelska så det var nog skönt för henne att kunna hänga med lite bättre. Hon berättade sen för mig att hon varit muslim innan, eftersom att hennes mamma, som dog vid förlossningen, var det. Då hade hon hetat Lulu, och det kallas hon i skolan nu också. Namnet Edna (på swahili Edina) fick hon inte förrän hon flyttade till sin pappa när hon var 6 eller så, då blev hon kristen eftersom att pappan var det och fick därmed ett nytt, kristet namn. Och det berättar hon som att det var den mest naturliga sak i hela världen... Hon är lite ledsen för att hennes mobiltelefon gått sönder, fast det är inte hennes, hon har aldrig haft en egen, utan hon har fått låna sin mosters. så nu är ända problemet pengar sa hon, när hon får det ska hon köpa en mobil. käre värld, och mobiler här är verkligen inte dyra. Tänk om hon visste hur olika vi var. Hon har fått en mailadress så jag ska skicka bilder till henne...

 jo, men så nyårsdagen. då var vi helt lediga. Edna gillar ledighet "o! then I can get som lestie!" säger hon (lestie = rest). Men medan Edna kan titta på TV en hel dag så får jag panik redan efter ett avsnitt av de afrikanska såporna... jag kan inte sitta still så länge så jag gick ut på stan. gick länge å väl, hade ju lång tid på mig. köpte lite korgar, ett par sandaler som en kille gjorde åt mig av bildäck, kakao - lycka! jag ska göra kladdkaka!...

reflekterade inte särskilt mycket över att det var 34 grader varmt och middagssol.

det var dumt.

när jag kom hem var jag bränd, aj så bränd.

dumt. dumt. dumt.

känner att det lyser turist i pannan på mig.

Igår när jag kom till kontoret berättade barbro att de bara hade tagit det lugnt på nyårsdagen men att de på kvällen hade fått besök.

Jag och barbro och tre tyskar var ju i en by på Mt Meru för några veckor sedan. Då hade Barbro på skoj sagt till en av pojkarna där att han fick komma och bo hos dem. Det hade han tagit på fullaste allvar så där var han nu, han och hans mamma. de hade gått ner (en bra bit!) och mamman sa att han var så jobbig och tjatade hela tiden om att få komma så att hon inte stod ut. så mamman lämnade honom där.

haha, håhå. ja...

När Joshua kom hem och hittade en sisådär femårig  liten pojke sitt hus så sa han till barbro att han nog kunde stå ut med att hon tog hem katter å hundar utan förvarning, men när det handlar om barn, kunde hon inte prata med honom först då?

Barbro berättade att han hade haft lite problem med det där med säng, vaddå, vad gör kudden där? (han har nog aldig tidigare använt en kudde) sedan hade han frågat om han fick tända och släcka ficklamporna (dvs alla lampor, han har ingen el i sitt hus så där finns bara ficklampor) så hade han sprungit runt i huset och tänt och släkt alla lampor flera gånger om. När vi åt lunch ville han inte ha vårat vatten - för det var ju kallt - inte kan man dricka vatten från ett kylskåp heller, så han fick varmt vatten i stället. kulturkrock...

men sen hade han varit helt nöjd med sin vistelse hon oss och barbro kunde skjutsa hem honom utan att han blev ledsen. aaa, barn....

I kväll ska jag åka till flygplatsen och hämnta finlandssvenskar, sedan far vi till Moshi och sover där, imorgon fortsätter vi vidare till Lushoto, där lämnar vi finnarna sen vet jag inte vad vi sysslar med, chauffören Efraem och jag, men vi ska nog sova där och sen far vi hem igen. Antagligen så ska jag sova på det ställe där det var tänkt att jag skulle ha praktik från början.

saknar er mycket!

kramar

ps. tove, tavla, jag får se om jag kan ta hem en sån, och om jag får tag på nån vettig till att börja med. de jag sett hittills kostar ca 70 dollar, med turistpriser så menar jag verkligen turistpriser... och sen så är de som sagt svåra att frakta. ja. vi får se.

jo, jag for till dar es salaam. där lämnade vi gäster i hamnen, sedan skjutsade chauffören, Haruna, mig till The lutheran guesthouse där jag skulle checka in. jag fick fylla i namn, adress, å massa annat, och passnummer - vilket var ett problem då jag lämnat passet i Arusha. Haruna löste genom att skriva i sitt passnummer. så jasså. så kan man göra. eller?

Haruna sa att han var trött så han skulle fara, jag vet ej vart, det är nog alldeles för dyrt för chaufförerna att bo så centralt, för jag förstod snabbt att det var läget och inte standarden på rummen jag betalade för. Ett enbäddsrum, fast sängen var så stor att den lätt hade rymts två. Myggnät fanns, dock ett stort hål i det. toalett och dusch, skrivbord och TV (en swahilisk kanal, motsvarande ett dåligt MTV, en typ engelsk (?), massa kristna. Lutheran guest house var det som sagt). Det är VARMT i Dar es Salaam. En klibbig värme att liknas vid ångbastu. Jag blev glad när jag upptäckte att det bara var kallvattenskranen som fungerade i duschen, lite mindre glad när jag upptäckte att även vattnet där var varmt.

Kan tänka mig att mina kära släktingar redan nu reflekterat över att jag så här långt i den här historien är ensam i centrala Dar es Salaam och att det låter ganska vågat. Lugn kära ni, jag är tillbaka nu och allt gick bra.

Kl var ca 4 och jag tänkte att här kan jag ju inte stanna hela kvällen, är man i Dar es Salaam så måste man ju gå utanför hotellet, ensam eller ej. pengar i kjollinningen, nycklarna fast i BH-bandet, sen gick jag ut. Hittade havet, indiska oceanen, hittade en marknad, fick där en mindre föreläsning om snäckor (försäljare), köpte en snäcka och en sjöstjärna, gick vidare och kom till en strand. Vattnet var varmare än luften, grumligt, mycket skräp å sjögräs, men lite längre ut var det klarblått och sanden var vit. Överallt fanns det snäckor, stora små, sånna vi betalar dyrt för i Sverige. jag plockade :) På stranden var en hel del folk, inte som badade, men som promenerade, fiskare, försäljare, barn...

 sen gick jag hem. jag hittade utan större problem.

Väl på hotellet åt jag middag. jag var enda gästen förutom en kambodjansk kille som kom lite senare. Han väntade på sin kompis som skulle komma med buss från Nairobi (käre värld vilken resa). Han studerade i birmingham och äntligen kunde man prata på och bli förstådd på min brittiska engelska. Det var trevligt.

Jag var rejält trött efter att ha gått upp kl 4.30 den morgonen och såg fram emot en hotellnatt, men min skönhetssömn stördes något av monstret till air condition ovanför mitt huvud. Antingen är det varmt och kvavt eller så är dånar det i hela rummet, bara att välja. Jag duschade 4 gånger den natten, blötte en T-shirt som täcke, slog på och av fläkten, och var ganska lättad när morgonen kom.

frukost, en visit på en lite finare strand för att ta lite kort, sen for vi hela den långa vägen hem. Jag åt cashewnötter och tänkte på Gunnar.

så det var Dar.

Nästa dag for jag på safari.

Edna, jag och en kille som hette Daniel från Göteborg. Först var vi Lake Manyara National Park. Vi såg giraffer, elefanter, babianer, herr Nilsson - apor, flodhästar, gnuer, impala - nån slags hjort, flamingos m.m

Sen övernattade vi på Bougainvillea Safari Lodge och Edna och jag kunde inte tro våra ögon. Flott ställe, mitt i fattiga Afrika... Edna och jag delade ett hus. Utanför fanns pool och snart hade jag tagit mitt första dopp i Tanzania. Fyra rätters middag, en extrem, nästan fånig uppassning. Mitt i maten kom hela personalen in och sjöng och trummade för någon som fyllde år. en härlig, välbehövlig natt i stora hotellsängar, en god frukostbuffé - jag åt min första tallrik youhurt med flingor sedan jag for från Sverige, sen bar det av till Ngorongoro.

I Ngorongoro Conservation Area finns en crater, den störta icke-artificiella i världen, sannerligen stor, inuti den finns massa, massa, djur. förutom de djur vi sett föregående dag så såg vi lejon och noshörning. Mina batterier till kameran tog slut...

nu är vi hemma. Skönt. Helt ärligt, det där med att vara turist är inte min grej. visst är det gott med yoghurt och trevligt med pool, men man känner ju sig så fånig med en massa folk som springer och passa upp på en. Nej, då är jag hellre den som passar upp. Och leka med barnen bakom vårat hus är mycket roligare än att stå och glo på zebror.

Idag är det nyårsafton. Vet inte vad som händer ikväll.

gott nytt år!